Jag går över till systerblogg!
Följ mig på:
Vård av barn och funderingar
Jag är hemma med mina barn idag, min minsta har feber och kräks. Det ger lite tid till funderingar. Var är jag? Var är jag på väg? Var vill jag? Vad vill jag?
Det är inte så lätt när man har ansvar och åtaganden, men samtidigt har det väl aldrig varit enklare att bli det man vill med tanke på utbudet av utbildningar etc.
Jag har små funderingar på att plugga vidare. Både att stanna inom utbildning och att gå vidare till andra områden. Jag måste inse att jag inte kommer att hinna allt. Även om livet kan kännas långt ibland så är det nog inte SÅ långt. Jag hatar att prioritera och välja bort. Jag är så rädd att välja fel.
Jag får sätta mig ned och göra en plan antar jag. Och så fortsätta att jobba framåt med min inställning via KBTkursen och mina ljudböcker.
Lite bättre i magen
Jag har mått lite bättre i magen igår och idag. Kanske omeprazolen som hjälpt? Idag har jag varit på kalas halva dagen och ätit smörgåstårta, godsaker, druckit vin och kaffe och magen har inte klagat mer än vanligt. Det kan ju komma skit imorgon men då ska jag vara snällare emot den. Bra mat. Inget gotte. Kanske kaffe, men med mycket mjölk i så fall. Jag ska ta min omeprazol och gå och sova nu!
Vad är det som händer Berra?
Eh… Senaste tiden har jag fått ont i magen. Först smygande. Reaktioner på friterad mat, att det gör ont om jag inte drack mycket till maten (göra soppa i magen). Nu har jag märkt att det onda kommer hela tiden. Min mage känns nu som en svidande bomb. Jag äter omeprazol sedan igår. Magkatarr? Magsår? Stressmage? Det gör i alla fall att jag har ätit markant mindre med mat i ett par dagar. Vill inte äta för det gör ont ibland. Känns obehagligt. Men jag vill inte dricka heller vilket är fel. Varm mjölk går rätt bra. Varmt går bättre än kallt. Men varmt vatten vill man ju inte dricka. Blä! Jaja, läser på nätet om magkatarr:
”minska stressen”… bla bla bla. Jag kan inte jobba mindre än jag gör. Maken jobbar för mkt men det ska väl gå över hoppas jag. Nåt projekt…
Sluta med kaffe. Okej, men motvilligt.
Sluta med fet, rökt och stekt mat. Motvilligt.
Äta sakta. Ok.
Äta ofta. Eh, nej inte just nu. Vill ju inte äta. ”Magen behöver något att jobba med”. Jaja. Ska försöka.
Uppföljning lär komma.
Började som en pannkaka, skiner nu som en sol
I morse så var jag en pannkaka med tårar. Livet kändes piss, jag var trött, svårt att se positivt. Jobbet gick ok. Sen ned på stan i väntan på en föreläsning om lärplattor i förskolan med jobbarkompisarna. Köpte mig en ny vinterjacka, en ny stor handväska där pärmar etc går ned, ett par vinterkängor, mössa, vantar och en halsduk och en ny top att ha på kvällen. Efter en latte och en macka på ett kafé så gick jag in på toan och svidade om. Bytte jympadojjor emot vinterkängor, en skitig tshirt emot en ren fin, en tunn jacka emot en tjock och en knirrande reklamväska emot en svart i fuskskinn. Och så lite smink. En borste genom håret. Lite mer deo. Och så en rolig föreläsning på det. Så numera känner jag mig som en:
Jag skrev ju det igår: att jag blir pigg av att göra saker utanför hemmet. Och nu fick jag äntligen det!
Trött
Åh, vad trött jag är. Orkeslös liksom. Slut på energi. Får lägga mig med barnen ikväll också. Det börjar bli en vana: maken jobbar över och jag går och lägger mig med barnen. Jag märker att jag får mer energi när jag gör saker utanför hemmet men det förutsätter ju liksom en make som är hemma med barnen.
Jag har skött maten rätt bra hittills denna vecka. Inget snask. Ingen cola. Jag måste dra ned på den kosten. Jag har levt väldigt ohälsosamt den senaste tiden vilket visar sig på bland annat pissdålig kvalitet på naglarna och en massa finnar i ansiktet. Jag har verkligen fått SÅ dålig hud nu så jag ska testa att dra ned på skitkosten och försöka äta vettigt, samt vara noga med rengöring och fukt. Inget täckande smink just nu så får huden vila. Det kanske hjälper? Jag vet inte. Naglarna skivar sig och går sönder hela tiden. Jag har börjat äta multivitamintabletter och extra Dvitamin. Ska köpa hem omega3 också för jag äter inte fisk så ofta. Och försöka komma iväg att träna mer. Tack och lov jobbar jag på förskola så jag kommer ut varje dag! Det är ju extra härligt när solen skiner vilket den gjorde igår. Annars har det ju inte varit mycket av den varan i höst eller i sommar…
Vad bra skrivet!!!
KBT-kursen
Idag var min KBT kurs som jobbar enligt Stahremetoden och denna bok:
Vi hade lektion 5 som handlade om inlärd hjälplöshet och kontroll. Eller brist på den om man är i ett hjälplöst tillstånd så att säga. Detta kopplas såklart samman med tidigare kursavsnitt och lektion 4 handlade om negativa tankemönster och hur vi kan lära oss känna igen dom för att kunna bryta deras makt över oss.
Till exempel så är ju en livsregel jag har att jag är tjock och att jag inte kan gå ned i vikt och hålla den nya vikten. Jag har ju försökt många gånger och inte klarat av att gå ned i vikt så därför tror jag inte att jag kommer att klara av en ny omgång. Jag övergeneraliserar. Jag tog upp detta i klassen och vår psykolog sa det att jag kanske inte har försökt med rätt metod innan. Detta var skönt att höra för jag har fortfarande svårt att acceptera och stå för att jag vill göra en gastric bypass. Svårt att acceptera att det är det rätta. Att det inte är ”fusk” när det kommer till mig. Jag tycker inte att det är fusk när andra har valt det, men när JAG ska göra det så blir det fusk. Hallå? Varför tänker jag så??? Det måste ha med min låga självkänsla att göra. Att jag inte är värd att lyckas. Jag kan inte få det till något annat. En liten del av mig är envis och sitter och säger ”jag kan själv! Jag vill inte ha hjälp!” också. Och då kommer min tanke in ”jo men hur många gånger har jag inte försökt på egen hand och titta på mig nu…” Men då övergeneraliserar jag ju. Så ja, jag är lite kluven. Jag måste VÄLJA operationen och känna att jag står för det. Jag såg denna på fejjan igår och jag tycker den säger allt:
Jobbar med det mentala
Jag jobbar med den mentala biten. Till min hjälp har jag min kbt kurs och Kay Pollack. Det går lite upp och ner. Jag menar 34 års inlärt mentalt tillstånd ändras inte över en natt.
Jag vill se det gudomliga och fantastiska i mig – hela tiden.
Jag vill välja glädje – i alla situationer.
Jag vill se det gudomliga i alla människor jag möter.
Jag vill se det gudomliga och fantastiska i mitt liv – alltid.
Det kanske låter som humbug, men jag har gått runt så länge och känt mig olycklig! Visst har det funnits omständigheter runtomkring mig som kunnat tolkats som olycksamma och ge en bra förklaring till denna olycklighetskänsla. Men saken är den att jag tror inte att jag kommer att bli lycklig ”bara om…” så att säga. Bara jag blir smal, rik, får en bättre man osv. Olyckan sitter INOM MIG. Jag har tagit den med mig var jag än gått, flyttat eller vem jag har träffat. Självklart har vissa platser och personer i början berusat mig så mycket att det har känts som svaret på mitt sökande efter lycka, men sedan har olyckan kommit smygande…
Denna känsla av att vara olycklig har gjort mig och gör mig deprimerad, utarbetad, trött och låg. Självklart så kan det finnas medicinska förklaringar till detta också och visst kan man blir deprimerad ändå efter det är en sjukdom, men jag tror att det i mitt fall är ett inlärt tänkande som föder mer olycka.
Det vill jag bryta.
Det bryter jag nu.
Jag bryter mig fri.
Freedom – skulptur av Zanos Frudakis i Philadelphia USA. Foto: Sperli.net
Att vara fet
Jag är fet. Det är jobbigt. På flera sätt:
- Jag tycker inte jag är fin och undviker därför att vara intim med min make. När han smeker min mage, t ex när vi sitter i soffan, så stelnar jag till och tycker det är obehagligt. Jag skäms för hur jag ser ut. Jag längtar dock efter intimiteten och gråter ibland över att vi inte har en fysiskt relation idag.
- Jag undviker att gå på fester där det är meningen att man ska vara fin för jag tycker inte att jag blir fin även om jag har nya kläder på mig och sminkar mig.
- Jag undviker att vara med på kort. Jag tar hellre korten och gömmer mig bakom kameran.
- Jag har inte så mycket kläder att ta på mig för allt är urvuxet eller utslitet och det är inte roligt att handla kläder i så stora storlekar som jag kräver.
- Jag är trött. Konstant.
- Jag orkar inte röra så mycket på mig. Det gör att jag blir tröttare.
- Jag har ont i kroppen för att jag inte orkar träna. Vågar inte gå till gymmet./li>
- Jag är rädd hela tiden. För att bli sjuk(are), dö i förtid osv.
Detta är inget gnällinlägg, enbart mina observationer av mig själv.
Min viktresa 